Lucid Dreaming

Anton Kaisan Edberg

Mio Nielsen

Ossian Theselius

Det är inte bara ett nytt galleri som har öppnat i Stockholm de senaste månaderna, utan hela tre nya gallerier (Ditte Lauridsen, Richter Holtermann och Gerdman). Dessa tre har från allra första början visat upp tydliga egenskaper i deras respektive inledande utställningar. wwwkonst recensioner kommer att börja med att beta av alla tre, i ett observerande och reflekterande format med en nypa kritik emellanåt. 

I den första recensionen tittar vi närmare på Richter Holtermann (Theo Richter och Igor Holtermann), som inte själva kallar sig galleri utan har valt tillägget Exhibition & Project Space istället. Tillägget signalerar ett alternativ till den traditionella galleriformen genom att markera en mindre kommersiell framtoning. Förhoppningsvis öppnar detta för en experimentell verksamhet som inte alltid behöver vara lönsam ekonomiskt. Jag håller tummarna.

I Richter Holtermanns första utställning ställer de ut tre konstnärer under titeln Lucid Dreaming. Det är en väl vald titel för en utställning med drömlik, psykedelisk aura och kaxiga uttryck från konstnärer som debuterar på den Stockholmska konstscenen (post-konsthögskolornas avgångsutställningar). Det är på många sätt en modig utställning som sticker ut hakan med en uppfriskande verkan. Inget av verken i utställningen är tillrättalagda i den konventionella och ibland nästan störande perfekta mening som ofta präglar många av stadens utställningar. I konstnärernas verk märks tydliga avsändare med egenheter, imperfektioner och ibland okonventionella eller aningen märkliga val i sina utföranden.

Anton Kaisan Edbergs verk i utställningen tycks bestå av två olika sätt att ta sig ann måleriet, båda är lustfyllda och han bjuder på ett ledigt måleri som blir underhållande att se på. De mindre verken som föreställer olika figurer har en aura av lika delar komik och naivitet. Dom tycks bitvis flirta med tyska målarna Jonathan Meese och Andre´ Butzers målade karaktärer. Runt hörnet om de mindre portätten av Kaisan Edbergs karaktärer har han hängt en större målning som har mer maniska drag och mer av en all-over komposition. Denna målning har långt mer allvarliga referenser och tycks komma från en helt annan värld. Utöver måleriet visar Anton en 3D printad skulptur, mycket typisk karaktär från hans bildvärld av karaktärs-skapande, men den framstår mycket stramare och till skillnad från måleriet upplevs den som helt orörd av en hand och värpt av en maskin.

Mio Nielsen visar målningar, hon är sammanhållen i sitt uttryck och hur hon navigerar i sin bildvärld. Flera av motiven flirtar med någon form av Japanska tecknade karaktärer, det är oklart för mig om de är avbildade av redan existerande karaktärer eller om hon själv skapat dom. Oavsett, spelar det ingen roll för verken. Dom är intressanta att se och hennes bildvärld känns uppfriskande trots ett sekel av en näst intill alldrig sinande ström av karaktärer, roliga gubbar, naiva eller fantasivarelser i konstvärlden. Höjdpunkten är dock inte någon av målningarna som föreställer de Japan-flirtande karaktärerna, utan det är en målning på en pannå som hänger längst in i lokalen (“My favorite game, olja på plywood, 100 x 50 cm). Den föreställer delar av ett skelett med ett formspråk bestående av blinkningar till Hilma af Klint och den spirituella världen.

Ossian Theselius verk i utställningen når toppen av trippighet i en kitsch-artad airbrush bonanza. Han använder gälla färger, tribalformer, organiska former, kosmiskt regnbågsslem och även en magisk solnedgång över ett öppet hav. Theselius verk ger intrycket av att det inte finns ett uns av tillrättalagdhet eller spärrar i hans måleri. Han har helt rundat många målares problem i att designa sina målningar till inredningsvänliga och dekorativa objekt. Istället tycks han gå hela 100% in i sin egna bildvärld utan förbehåll och maxar den så gott det går. Måleriet bjuder därmed också på många detaljer och det blir belönande för ögat att se närmare på.

Sammantaget skapar utställningen en ung konstnärlig och curatoriell aura, som inte följer normer eller anpassar sig nitiskt till oskrivna regler. Intrycket jag tar med mig från galleriets första utställning är att det här är ett galleri, eller Project space som Östermalm verkligen saknat. Vernissagen var en succé med en blandad publik och en stor andel nya ansikten som visat intresse för konsten. 

Martin Kozlowski, September 2025