Johnny Höglund

What is gathered is not memory

German Gallery

26.09 – 24.10 2025

Installationsbild

Utställningen What is gathered is not Memory av Johnny Höglund på Gerdman Gallery är galleriets första utställning. Det är knappt att färgen på väggarna har hunnit torka efter renoveringen av lokalen innan utställningen öppnat. Men det är inte bara galleriets första utställning, det är också Johnnys första separatutställning i Stockholm efter att han avslutat sin MFA på Malmö Konsthögskola i somras.

Installationsbild

Tiden som gått mellan Höglunds slututställing på Malmö Konsthögskola och utställningen på Gerdman går näst intill att likna vid en handvändning. Höglund måste ha avslutat det ena och börjat med det andra nästintill i samma andetag. I det jag föreställer mig som ett ögonblick mellan utställningarna, ter det sig omöjligt att ha producerat två utställningar med så många välutförda målningar i respektive utställning. Det kan förstås vara så att flera verk hängt med från examensutställningen och tillsammans med Höglund gått från studier till yrkesverksamt sammanhang. I en handvändning. När jag står inför målningarna på galleriet och inspekterar dem, har jag faktiskt inga invändningar över den saken. Många gånger är nyss examinerade konstnärer inte riktigt redo för separatutställningar kan jag tycka, men det är genomgående starka målningar Höglund visar på Gerdman som är helt redo för sitt nya sammanhang. Inget snack om den saken.

Installationsbild

IMG_9110, Olja på duk, 180x100cm, 2025 

och 

IMG_9745, Olja på duk, 180x100cm, 2025

IMG_9745, Olja på duk, 180x100cm, 2025 (Detalj)

Redan utifrån gatan möts jag som betraktare av två målningar som konfronterar mig. Mellan målningarna är det ett tomrum, en passage in till ett annat rum av galleriet. Bilden till vänster om passagen avbildar ett folkhav som tycks vara en publik för någon form av föreställning, men som också föreställer ett par som kysser varandra. Den högra bilden avbildar händer som alla håller i en handstång på någon form av kommunalt färdmedel, möjligen tunnelbana eller buss. De två bilderna har en hel del slående likheter som kopplar dem samman, men ändå inte. Den ambivalenta relationen mellan Höglunds målningar är genomgående i utställningen och på så sätt blir de två första konfronterande målningarna (IMG_9110 och IMG_9745) lite som en introduktion till utställningen. Målningarnas förhållande till sin respektive – att ibland stöta emot eller reflektera mot varandra, antingen poetiskt, genom sina former eller innehåll. Det är också genom detta studsande mellan bildernas respektive som jag som betraktare skickas iväg som en pinball genom utställningen.

IMG_8986, Olja på duk, 180x100cm, 2025 (centrerad i bilden)

Det blir ett intressant rörelsemönster, hur man som betraktare guidas genom rummen i utställningen och konfronteras med ett så kontrastrikt bildinnehåll. Estetiken och allt jag ser är igenkännbart, kanske inte från mitt verkliga liv, men definitivt delar av livet jag lever online. Målningarnas format speglar mobilens format och förlagorna till målningarna tycks vara screenshots från filmer eller inzoomningar av större bilder allt om vartannat. Det är som att se ett nyhetsreportage mixat med en romantisk film, ansiktsigenkänning och att åka på spö av aktiv klubb-hulliganer som avlöser varandra. På så vis känns utställningen väldigt närvarande och verklig, den är varken helt behaglig eller obehaglig i sig, den reflekterar båda delar. Den är samtidigt visuellt dynamisk på så sätt att det också ryms dekorativa (IMG_9068), kitschiga (IMG_9918) och eleganta (IMG_9886) aspekter. Trots sitt strama ramverk av format, Paynes Gray-nojjan (alla målningar är målade i Paynes Gray) och den tighta hängningen av verk så bjuder utställningen på en hel del intryck.

IMG_3352, Olja på duk, 180x100cm, 2025

Martin Kozlowski, 10.10.2025